Wobo ♡

Sofia var här nyss, hon hjälpte mig ha på min brun-utan-sol som jag måste ha på mig eftersom jag inte vill vara världens blekaste människa på hennes fest.
Iaf det jag tänkte på (förlåt för att jag skriver detta på bloggen, men det känns som om jag kan uttrycka mig bättre i text, och på msn funkar det inte för att jag oftast inte hinner säga det jag vill säga)
Men det jag tänkte på är, när ska jag få träffa min bästa vän? När kommer jag att få den tiden? Det är inte mycket jag kräver, just nu kräver jag ingenting, men nu tycker jag att det har gått lite väl långt, jag får inte ens träffa henne i några timmar förens... ja.
Det är jobbigt faktist, jag får varken träffa min pojkvän eller bästa vän. Det känns som om jag inte har någon, inte i närheten iaf, jag behöver också någon?
Om du känner att du inte kan vara utan henne i en timme eller två, hur tror du att det känns för mig? Du har gjort henne jävligt begränsad. Visst förstår jag om ni hellre vill vara tillsammans ni två, men jag behöver träffa någon ibland, och att gå ifrån att träffas nästan varje dag till att inte ses alls... det är inte lätt, inte för mig iaf, jag har inte Niklas här som jag kan gå till, jag kan prata med honom via telefon eller internet, men det är inte samma sak för mig som för er. Ni är aldrig ensamma.
Jag känner mig sjukt ensam, jag tycker inte illa om Robin alls (så att alla har det klart för sig) men att aldrig få träffa sin bästa vän, det är jobbigt, tänk er själva. Det känns som om du inte har tid för mig längre, all din tid går åt till honom.
5 år och sen... vad? Ingenting?

Vet inte vad jag ska säga mer.



Om du saknar henne efter någon minut, vad tror du inte jag gör efter ett halvår? ...

Förlåt för att jag säger det här... men ja.